Välkommen till Vallrun – Först ut i vår serie – Byn i bilder
VALLRUN (JT) I skuggsidan av Åkersjön ligger snösäkra byn Vallrun. De som bor här tycker inte att så många vet var byn ligger, att den är lite anonym. Men den som stannar här inser snabbt att byn är allt annat än anonym.
– Vi är fyra kvinnor mellan 80 och döden. Vi bor ensamma och håller på. Vi är galna, vi jagar, hugger ved och kör fyrhjuling. Vi är väl en naturkatastrof var och en för sig. Men det är bara sådana vi är, säger Majvor Rask som bor på den gamla fäboden högst upp i byn.
Under senaste stormen i byn fick han som sköter snöröjningen i Vallrun klättra ut genom sitt fönster eftersom dörren var igensnöad. Det berättar Maj-Britt Engelin. Hon blev änka för ett tag sedan och bestämde sig för att flytta till fritidshuset. Längtan efter Jämtland blev nu uppfylld. En bit upp i backen bor Irene Nilsson, hon gillar att skogsbada. Vad det är får du snart veta. Hon har en syster i byn som heter Britt Olsson, varje dag dricker de 11-kaffe med varandra.
– Den längsta relationen har man till sina syskon, säger Irene Nilsson.
Hon är också den som brukar hämta posten till Majvor Rask som bor på fäboden. Till Majvor kan man köra bil på sommaren men inte på vintern. Majvor tar skotern ner till Irene där hon har bilen parkerad.
– Du kan inte tro vad man är motorintresserad i denna by, säger hon.
Insnöade eller inte så är Vallrun en by med fyra väldigt aktiva kvinnor. Fyra kvinnor som bor precis där de vill och gör vad de vill.
SKRATTAR ÄNDÅ.
– Nej, du kommer inte få någon bild där jag skrattar, säger Majvor Rask.
Här på fäboden där hon tillbringade varje sommar som barn, bor hon sedan nästan 14 år tillbaka.
– Jag närde en dröm om att när jag blev gammal skulle jag bo här med en katt. Jag har alltid varit nöjd med mitt eget sällskap, säger hon.
SKOGSBADA.
Irene Nilsson är äldst i jaktlaget i Vallrun.
– Det är ett fantastiskt jaktlag, jag gruvar mig för den dagen jag inte längre kan vara med, säger hon.
Irene trivs bäst i skogen.
– Jag skogsbadar, jag hörde att det var ett nytt ord som kommit och det är det jag gör i skogen, där blir jag harmonisk, säger hon.
FÅNGST I FÄLLAN.
Irene Nilsson jagar älg, hare och mård. Hon åker längdskidor varje dag och har precis hämtat en mård i fällan.
– Jag tänkte att jag skulle göra ett par handskar av skinnet, säger hon.
VINTERVARDAG.
Hon älskar att elda, ibland eldar hon så mycket att hon måste öppna ytterdörren. Annars fördriver hon dagarna med att skotta och sticka.
– På sommaren öppnar jag upp dörrarna till min altan och ligger i solstolen i bikini. Jag tror jag är född lat, säger hon.
VÄRDEFULLA VEDEN.
Majvor Rask vill inte ha någon hjälp med sin ved.
– Nej, ingen rör min ved, den vill jag hålla på med själv, säger hon.
OM SISTA VILAN.
– Jag vill dö tvärt. De får bära ut mig med fötterna före och lägga ut mig åt räven. Det låter radikalt men det är återbruk, säger Majvor Rask.
VÄGLÖST LAND.
Majvor Rask bor på en gammal fäbod högst upp i Vallrun. Till henne finns bara sommarväg så det är skoter som gäller på vintern. Hennes bil står parkerad nere hos Irene i byn. Majvor åker och handlar i Östersund när hon måste. Då är inköpslistan lång och det bästa hon vet är att åka till Claes Olssons för att köpa verktyg.
– Senast jag åkte till stan var 5 december, säger hon.
GODA GRANNAR.
På väg ner till byn dyker Örjan Blom upp på skoterleden. Majvor Rask stannar och de surrar på ett tag om vädret.
– Så många flyttar tillbaka till Vallrun, jag kan inte tänka mig något annat än att bo här, säger Majvor och gasar vidare.
LIVET PÅ BUAN.
Ladugården, kokhuset och vedboden är det som finns kvar av den gamla fäboden. 1981 var sista året som buan var igång. Majvor Rask är uppvuxen i byn i ett hus lite längre ner. Under sommaren flyttade familjen upp med getterna till fäboden. Hon gör fortfarande sitt eget messmör i kokhuset. Då åker hon och köper 75 liter getmjölk och så klarar hon sig ett år på osten.
I skuggsidan av Åkersjön ligger snösäkra byn Vallrun. De som bor här tycker inte att så många vet var byn ligger, att den är lite anonym. Men den som stannar här inser snabbt att byn är allt annat än anonym.
