LIT (JT) Drygt 1,6 ton vägsalt i Lits dricksvatten. Det kan bli verklighet i vinter när Trafikverket saltar E 45. Nu vill kommunen stoppa saltningen inom vattenskyddsområdet.
Trafikverket har börjat sprida vägsalt på tidigare osaltade vägar inom Jämtlands län. De vägsträckor som nu kommer att saltas är E 14 samt E 45 på sträckan Östersund-Hammerdal. Saltningen av vägarna innebär inte endast att bilarna tar skada, utan även att vattentäkter, skyddsområden, artrika vägkanter och våtmarker med vattendrag utsätts för negativ miljöpåverkan.
Ett av de områden inom Östersunds kommun som kan komma att påverkas av vägsaltningen är vattenskyddsområdet i Lit som ligger i direkt anslutning till E 45. Inom området finns grundvattentäkten som förser Lit, Södra Söre och omgivande byar med dricksvatten.
I en skrivelse till Östersunds kommun har Trafikverket under hösten anmält att man kommer att sprida vägsalt även på den del av E 45 som finns inom grundvattentäkten. Saltningen kan komma att göras vid 40 tillfällen varje år fram till och med 2021. Enligt Trafikverkets egna uppgifter kan så kallad ”ordinär saltning” komma att göras vid 25 tillfällen årligen då man varje gång sprider 50 gram salt per vägmeter inom vattenskyddsområdet. När det råder blixthalka, något Trafikverket förmodar att det kan göra vid 15 tillfällen varje säsong, saltar man med 80 gram per vägmeter. Då E 45 har en sträcka på 660 meter inom området för Lits vattentäkt innebär det att Trafikverket kan komma sprida 1 620 kg salt per år inom vattenskyddsområdet. Sett ur ett större perspektiv innebär siffrorna, som bekräftas av Trafikverket centralt, att det på E 45 mellan Östersund och Lit under ogynnsamma väderförhållanden kan komma att spridas mer än 45 ton vägsalt varje år. Motsvarande siffror för hela sträckan till Hammerdal landar på en spridning av cirka 160 ton vägsalt årligen.
Daniel Fackel, hälsoskyddsinspektör vid Östersunds kommun, är mycket skeptisk till saltning inom Lits vattenskyddsområde och anser att Trafikverkets vägsaltning innebär en fara för den skyddade grundvattentäkten.
-Man kan aldrig bortse från risken att grundvattnet inom vattenskyddsområdet får en högre salthalt om vägsalt tränger in och förorenar vattentäkten. Det innebär att kvaliteten på det råvatten vi distribuerar till konsumenterna påverkas negativt. Även ledningsnätet kan ta skada. Jag är dessutom orolig för att vägsalt kan infiltrera grundvattnet på fler ställen där det finns privata vattentäkter och brunnar i närheten av E 45 och de övriga vägarna inom kommunen som Trafikverket nu har beslutat salta. Kända exempel på privata vattentäkter som förorenats och förstörts av vägsalt saknas inte.
När det gäller vattenskyddsområdet i Lit så gör Trafikverket däremot bedömningen att risken för att vattentäkten skall förorenas av salt som liten eller obefintlig. Men för att skydda grundvattnet kommer man kontinuerligt att rensa vägdiken och trummor längs med vägen inom vattenskyddsområdet. Åtgärder som Kristina Tajani, kommunekolog vid Östersunds kommun, dömer ut som felaktiga och dessutom otillräckliga.
-Marken inom Lits vattenskyddsområde består av genomsläpplig morän. Om man ökar på dräneringen från vägdikena innebär det att inträngningen av salthaltigt vatten i marken blir större. På lång sikt kan det i värsta fall innebära att vattentäkten slås ut helt. För att undvika att salthaltigt vatten från vägbanan tränger ner i marken bör man istället göra dikena täta så att det vatten som finns i dem inte kan leta sig ut inom vattenskyddsområdet.
Även Ann-Charlotte Johansson, miljöchef vid Östersunds kommun, är orolig för vägsaltets negativa effekter. Tillsammans med Kristina Tajani ser hon en fara i att vägsaltet även kan påverka känsliga ekosystem i kommunens naturvårdsområden. Främst handlar det om Rannåsens naturreservat som E 14 går rakt igenom. Men även det naturreservat som föreslås bildas runt Lillsjön kan påverkas av saltningen på E 14.
-Nu sprids vägsalt inom Rannåsens naturreservat. Inom området finns ett tjugotal rödlistade arter varav en del är direkt beroende av Rannåstjärns vattenmiljö. Då området och vägarna har avrinning mot tjärnen kan man inte bortse från risken att saltbemängt vatten ger en negativ miljöbelastning på Rannåstjärn och våtmarkerna, säger Kristina Tajani som ser ytterligare en miljöfara när den gråbruna sörja som bildas vid vägsaltning och fäster på alla fordon skall tvättas bort.
-Det kräver kemikalier och miljöskadliga avfettningsmedel som på många håll kommer att hamna i naturen.
Att försäljningen av både avfettningsmedel och spolarvätska skjuter i höjden när vägarna saltas råder det ingen tvekan om. Ägaren av en bensinmack längs en tidigare osaltad väg i östjämtland berättar för JT att man efter den första vintern med saltade vägar sålde mer 10 gånger den tidigare årsförbrukningen av avfettningsmedel. Den tidigare årsförbrukningen av spolarvätska gick åt under saltningens första vecka.
TEXT OCH FOTO PER ERICSSON
Fotnot: Jämtlands Tidning har inte lyckats komma i kontakt med någon person på Trafikverket som är villiga att kommentera saltningen inom vattenskyddsområdet eller naturreservaten.
//
Vill du prenumerera på Jämtlands tidning, en tidning med lokala nyheter, lokala ägare och en ansvarig utgivare och ledarskribent som är brutalt uppriktig ring 072-5506601 eller klicka här
