Familjen chockad efter dramatisk olycka i Åre

ÅRE (JT) För ett par dagar sedan skedde en olycka i centrala Åre, då föraren av en stor sopbil förlorade kontrollen på väg ned i backen på Tottvägen.  
I Stockholm sitter nu en chockad familj, som sakta försöker smälta att det kunde gått riktigt illa. Bilen var nära att preja dem. Ja, de undkom den skenande sopbilen med inte många metrar alls.
Men turen var på deras sida. Åsa Rydman var i Åre och åkte skidor tillsammans med sina tre barn, som de gjort många gånger förut och som de älskar att göra. Denna dag, fredagen den tredje januari, var de på väg hem efter dagens skidåkning, ned för den branta Tottvägen. Hon berättar:
– Vi kommer stakandes med skidor från Bergbanan till Tott Hotell vid halvfemtiden, som vi alltid brukar göra, berättar Åsa per telefon.
– När jag tittar upp i backen mot Fjällgården, ser jag den stora sopbilen komma långsamt ner mot T-korsningen.
Åsa hinner precis tänka hur i all världen sopbilen skulle få plats att svänga utan att de var i vägen. De trycker upp sig mot staketet för att ge plats.
–Då ser jag att den stora bilen började glida rätt mot oss!
–Den fortsätter kana och åker rakt igenom ett trästaket, sedan ser jag chauffören hoppa ur bilen, som bara kanar ner mot räcket och lägenhetshusen! Panik uppstår.
Jonathan är med sina tio år den äldsta av syskonskaran och den som uppfattade situationen tydligast. Han ger sin version av händelsen:
– Jag trodde att den stora sopbilen skulle svänga av men den fortsatte bara långsamt framåt.
– Jag såg tydligt att däcken tappat fäste och jag stod precis där lastbilen kom körande. Jag trodde faktiskt det var någon som ville mörda oss, säger han.

Åsa Rydman och familjen är tillbaka i Stockholm igen efter upplevelsen med den skenande sopbilen i Åre. Till höger sonen Jonathan, tio år.

Jonathan hade som tur var nerver nog att backa så mycket han bara kunde. Sedan såg han hur föraren hoppade ur!
Åsa fortsätter:
–Vi vet inte hur han tänkte. Han sa att han försökte väja men att det inte gick. Han sa att han inte ville köra på barn men också att han inte ville dö själv. Men han var djupt skakad, så skakad att han inte kunde ringa 112 själv. Det fick jag göra.
Åsa fick alltså, fortfarande med skidorna på sig, ringa 112. Den chockade föraren bad om att ingen skulle överge honom och om att få en kram. Det fick han av Åsas kille.
De övriga syskonen, Emil 8 år, och Amelie 6 år, var mycket oroliga men Åsa var ju upptagen med 112 och föraren. Hon vinkade då in en passerande att ta hand om föraren så hon kunde koncentrera sig på barnen.
Hon hade mycket svårt att sova på natten efter olyckan. Hur känns det då så här ett par dagar efteråt?
–Allt slutade ju bra och vi börjar sakta återhämta oss från chocken. Det var först efteråt som jag inser hur nära döden vi faktiskt var.
Familjen har inte haft någon mer kontakt med föraren av sopbilen men Åsa funderar:
–Ja, jag undrar faktiskt hur han riskbedömde det. Den fick verkligen fart när den skenande.
Sista frågan till familjen Rydman handlar om ifall de vågar komma tillbaka till Åre och åka skidor igen.
– Jodå, det vågar vi, men jag har fått en oerhörd respekt för de hala vägarna, säger hon.
Polisen har avskrivit händelsen som en ren olycka. Vägen var vid detta tillfälle varken sandad eller grusad.
LOTTE MJÖBERG
[su_divider text=”Tillbaka till sidans topp” divider_color=”#ff890d” size=”10″ margin=”10″]
Läs denna artikel och många fler i senaste numret av e-tidningen! (OBS! Kräver inlogg)