Populär präst gjorde sista julottan

Lennart Raswills sista julotta som präst? Kanske? Julotta och julkväll är de enda tillfällena under året då han äntrar predikstolen.

Efter minst 1500 gudstjänster blev julottan kanske sista för präst i Stugun

FISKSJÖLANDET(JT) Vad ska du göra nu?
Frågan går till kyrkoherden i Stugun, Lennart Raswill. Efter 20 år som kyrkoherde tog han i går, 1 januari, nästa kliv på karriärstegen: Han är numera pensionär!
– Jag har ju gården, det ska röjas och planteras. Jag har fru, barn och barnbarn. Och dessutom…
Dessutom?
– Dessutom blir nog inte församlingen av med mig riktigt än… Eftersom det saknas kandidat till kyrkoherdetjänsten kommer jag att fortsätta vara präst men inte på heltid, inte på vikariat, utan tanken är att utföra förrättningar som frilansare.
Det beskedet är nog många glada över. Lennart är populär! Han är folklig, har humor, är glad och spontan. Inför Lennart behöver man inte stå med kepsen i hand och tveka om man ska våga framföra det man har på hjärtat eller inte. Men nog har man respekt för honom alltid!
Ett exempel på folklighet är kanske att han nästan aldrig använder sig av predikstolen. Han vill vara på samma plan som församlingen.
– Predikstolen var väl forna tiders högtalare, dessutom utstrålade kanske prästen makt när han stod över alla andra. I dag finns det andra högtalare och någon maktsymbol är knappast prästen längre.
Han gör dock två undantag per år.
– Julnatt och julotta, då står jag i predikstolen!
Varför blev du präst?
– Det var inte raka spåret, jag utbildade mig till ekonom och jobbade som sådan i många år. Men det var kanske meningen så? Jag var kanske inte redo förrän jag gjort andra saker? En dag tittade jag i min konfirmationsbibel från 1970 och blev påmind om att konfirmationsprästen Truls hade strukit under Josua 24:15. Där står: ”Jag och min släkt vill tjäna Herren”, Det betydde kanske något?

Lennart är också körsångare. Här har han kommit upp predikstolen

– Någon gång i mitten på 1980-talet kom tanken, ”jag kanske ska bli präst i stället för ekonom”. Ungefär 1990 såg jag en annons från stiftet med budskapet att man kunde läsa baskursen på distans och på halvfart. Jag sökte och kom in. Och valde att pröva! Tanken när jag började studera igen var att bli kyrkoherde i Stugun.
– Det tog många år att bli klar, jag jobbade heltid och läste på halvtid.
1997 var han klar. Efter sju års studier prästvigdes han i Härnösands Domkyrka av biskop Karl-Johan Tyrberg. ”Det var en fantastisk upplevelse!”.
Efter att ha verkat som pastorsadjunkt och komminister i Brunflo i några år, blev det som Lennart tänkt ”redan från början”. Han blev kyrkoherde i Stuguns och Borgvattnets församlingar.
– Under Brunflotiden blev kyrkoherden i Stugun sjuk och han avled senare. Till saken hör att man, för att bli kyrkoherde, måste ha jobbat som präst i tre år. Tjänsten blev dock aldrig tillsatt och i juni 2000 kunde jag ”kliva på.”
– Jag är ingen stor boksprängd teolog utan har försökt att omsätta teologin i praktiken. Här i bygden är jag också en del av folkkynnet.
Att bli präst i den församling man växt upp i, kan det innebära ett problem?
– Som sagt, jag är en del av folkkynnet och det gäller kanske att hålla isär rollerna. Hur skulle relationerna till förtroendevalda fungera? Jag hade relationer till många människor och funktioner så tröskeln var inte så hög åt något håll. I mitten av 1990-talet var jag förtroendevald i kyrkofullmäktige och kyrkoråd så jag visste väl något om det som väntade.
– Det är dock inte lätt att kombinera kyrkans plats i människors liv med en ekonomisk verklighet. Det är stor skillnad på att vara kyrkoherde i dag mot vad det var i början av 2000-talet. Regelverken har blivit fler och mera omfattande.
Lennart har upplevt såväl glädje som tragik i sin prästroll. ”I bland behöver man inte säga så mycket, bara vara närvarande. Tystnad pratar också”.
När han summerar åren som kyrkoherde finner han att han hållit cirka 650 begravningar, 600 dop och 200 vigslar. Han har varit gudstjänstledare i minst 1500 ordinarie Gudstjänster. Om han låtit bli att raka sig de senaste 20 åren skulle skägget ha varit 2,5 meter långt! Fram till mitten av september 2019 hade han kört 36 000 mil i tjänsten.
På juldagen höll han sin sista julotta som ordinarie präst. Men det blir ändå fler julottor?
[su_divider text=”Tillbaka till sidans topp” divider_color=”#ff890d” size=”10″ margin=”10″]
Läs denna artikel och många fler i senaste e-tidningen (Obs! Kräver inlogg)

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print