Den digitala döden breder ut sig.
Då talar jag inte bara om mobilzombierna som gående eller cyklande utan någon som helst koll på omgivningen färdas med hörlurar och blicken fast vid skärmen.
Senaste dagarna har jag varit hårsmån från tre cyklister och två fotgängare som klivit eller kört rakt ut framför mig utan att ha någon som helst koll på sitt närområde.
Om man dessutom cyklar eller går mot rött kanske man ska ha lite koll?
I detta nummer har vi en stor artikel om hur fiberutbyggnaden går riktigt dåligt i delar av länet. Sämst i min gamla hemkommun Strömsund där färre än 40 procent har tillgång till fiber samtidigt som kopparnätet som erbjöd ADSL tagits ned.
Det här får konsekvenser för företagen, inte minst butiker med kunder som har svårt med sina kortbetalningar.
Idag är det mesta omöjligt utan dator/mobil och uppkoppling.
Själv försökte jag härförleden skicka ett paket med ett stort internationellt transportföretag.
Först var jag tvungen sitta och fylla i en mängd uppgifter för att få ett kundnummer som sedan skickades med mejl.
Därefter behövde jag ladda ned ett program för att kunna skriva ut adresslappar och fraktsedlar.
Men sedan var jag ändå tvungen att åka och lämna det helt fysiskt till deras ombud.
Minns ni postkontoren man kunde gå in på och skicka paket och brev?
Eller bankkontoren?
Ett minne blott, försvunna i den nya digitala världen.
Och nu börjar även butiksdöden breda ut sig när allt fler handlar på nätet.
Och där blir det på något sätt ett moment 22.
Vad ska de boende i till exempel Norråker och Jorm göra när det inte finns bredband samtidigt som all service flyttar över på nätet?
Förr skulle fibern rädda glesbygden – alla skulle kunna sitta var de ville och jobba, oavsett var de bodde. Men nu leder bristen på fiber istället till en utarmning av verksamheterna på landsbygden.
Och som vanligt sedan 1950-talet är det staten som agerar starkast för att tömma landsbygden, nu via Telias rivning av koppartråden.
För var når du idag Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Skatteverk, Kronofogde eller Lantmäteri?
Inte är det längre fysiskt på orterna i vårt län.
På få år har tusentals statliga jobb försvunnit ute på landsbygden.
Det här gör du ju digitalt istället är mantrat.
Lika gör våra banker. I Strömsunds kommun finns i dag ett Swedbank-kontor.
Där kan du idag knappt göra några ärenden, det har öppet nåra få timmar om dagen, inte ens fem dagar i veckan.
Och eftersom det då finns liten anledning att besöka det går det naturligtvis utmärkt att snart lägga ned med hänvisning till att det inte kommer kunder.
Och så hänvisar man kunderna till att göra sina ärenden på nätet.
Det här är naturligtvis otroligt kortsiktigt tänkt och genomkorkat.
För utan det lokala kontoret och dess personal mister man kännedom om lokala näringslivet och resten av lokalsamhället.
Vilket naturligtvis gäller även de statliga verksamheterna.
Och då tappar man de naturliga kontaktvägarna med stora delar av samhället.
Den digitala alieneringen är i full gång, vill vi verkligen ha det så?
Jag tror inte det.
Därför gör Jämtlands Tidning precis tvärtom.
Vi satsar på fysiska lokalredaktioner ute i länet.
Där andra lägger ned bygger vi ut.
Som ett lokalägt företag är vårt län, våra läsare och vårt näringsliv det viktigaste för oss.
Vi skriver om människor, för människor! Om er och era verksamheter där ni är!
Och för att göra det behöver vi bli fler i företaget. Inte bara journalister utan även annonssäljare!
Intresserade? Hör av er till mig, ralph@jamtlandstidning.se