BRÄCKE (JT) Stig Sundin är en av 14 400 privata skogsägare i Jämtland. Han bor tillsammans med fru Anna Britta på Gålön, som inte är en ö men paret har ändå en fin utsikt över Gålesåviken som är en del av Revsundssjön. Efter ett yrkesverksamt liv i Östersund flyttade de 1999 till Stigs farfars fars torp som han byggde i slutet av 1800-talet. De är nu en av de familjer som har ett äldreboende med hög livskvalitet på landsbygden.
Stig växte upp i grannbyn Tavnäs, där pappa Gunnar arbetade som sågverksarbetare vid Tavnäs Ångsåg. Allt virke transporterades därifrån vattenvägen med pråmar till Gällö. Sedan urminnestider har vattenvägar varit naturliga transportleder i Jämtland.
Under Medeltiden var St: Olofsleden mellan Östersjön och Trondheim av mycket stor betydelse.
Den gick över de ägor som Stig äger idag. Redan 1350 passerade Magnus Eriksson med hustrun drottning Blanka här. Paret gjorde en Pilgrimsfärd för att rädda befolkningen från Digerdöden. Målet var Nidarosdomen i Trondheim där Olof den helige ligger begravd.
Idag finns en fin bro över sundet vid Gålesviken som påminner om den gamla bron som Kung Karl XIV Johan lät bygga till minne av Drottning Blanka.
Jag besöker Stig en het försommardag. Löven har nyss slagit ut och isen har detta år brutit sönder Stigs båthus. Det bekymrar inte Stig för han kan bygga ett nytt finare på samma plats. Skogen är bra att ha på många sätt, konstaterar Stig.
Han har en snickarverkstad där han i huvudsak tillverkar fågelholkar, men nu i sommar blir det som sagt en större ”holk” vid sjön.
Hans 37 numrerade fågelholkar är rensade och väntar på sina hyresgäster.
– Det brukar vara en tredjedel som blir bebodda, säjer Stig och blädar i sin lilla anteckningsbok.
Vi sitter på en av många bänkar som han byggt utefter basvägarna som korsar hans skogsskifte. Det är inte bara numrerade fågelholkar som kantar vägarna. Små skyltar berättar om när det avverkats eller planterats. På Stigs skogsskifte finnas inte bara skog, det finns en historia som bevaras.
Ordet basväg smakar skog. När jag växte upp fanns det många basvägar i de stora skogarna i Norrland. På dessa drog hästarna fram timret från skogen till vattendragen. På dessa vandrade bönder och kreatur till sommarens bovallar. På helgerna gick ungdomarna dessa vägar till logdans och fest. Skogens män och kvinnor finns kvar än i dag. Stig Sundin och hans fru Anna Britta är ett par som minns den tiden väl.
– Vet du varför den stora stenen ligger där ute i vägen? frågar Stig och pekar på en halvmeter stor rund sten.
Jag funderar ett tag men kommer på att det måste vara en ”Björn-sten”. Stig nickar och berättar att sett björnar flytta stenar för att komma åt myror, maskar och andra godsaker att äta.
En solstråle följer stigen mot bänken där vi sitter. Den träffar oss med sin doftande värme. Det här blir ett bra ställe att fotografera Stig på tänker jag och reser mig.
– Sitt nu och läs i din anteckningsbok medans jag går en bit bort för att ta en bild på dig, säger jag.
Där ner kan du se farfars holk, replikerar Stig med ett förtydligande om att det är en uggleholk.
I närheten finns öppen skogsmark med goda jaktmarker för ugglor. Holken sitter omgiven av en ny generation skog där gran dominerar.
Tidigare under vår promenad passerade vi ett av Stigs älgpass. Det ligger i kanten av ett några hundra meter stort hygge. Vid passet satt en skylt som berättade att hygget planterats 2014.
Stig berättade att älgarna alltid hade haft sina stråk förbi denna plats, även när skogen stod mogen och avverkningsklar. Han sköter sin mark som om det vore hans trädgård där basvägarna är dess gångar. Basvägen var en del av skogen, inte som dagens skogsbilvägar som bara skall förse de stora industrierna med råvara snabbast möjligt. Tider förändras men Stig bevarar historien och skapar mervärde i skogen.
– Värdet på skogen kan mätas i olika enheter. Pris per kubikmeter virke är en. Men livskvalité per minut i skogen är en allt mer värdefull del av livet.
TEXT & BILD
LEIF MILLING
