Såg partiledardebatten häromkvällen.
Trist tillställning.
Ett gäng liberala mittenpartier som slåss om medelklassens gunst.
Mest slåss fd Arbetarepartiet Socialdemokraterna.
Fjärran från de ideal som en gång byggde partiet fjäskar man nu för den medelklass partiet själv byggt upp.
För vem är arbetare idag?
För länge sedan var det Socialdemokraterna som såg till de sämst ställda och som byggde upp rättigheter för mer eller mindre rättslösa statare, skogsarbetare och arbetare inom industrin.
Idag är man ännu en av de politiska klippor landets medelklass bygger sin tillvaro på.
Det proletariat som finns idag, tiggare, papperslösa, invandrare bjuder man i bästa fall armbågen.
Arbetarnas parti ligger trots sina försök att ligga i mitten och vara lite SD light som de övriga uselt till i undersökningarna över partisympatier.
Mest för att den hårda väljarkärnan är 65 +.
Med andra ord, de som väl faktiskt var arbetare på den tiden sådana fanns. Och som av gammal vana röstar på (s).
Partiet ligger på ca 23 procent.
I gruppen 18-29 år finns de knappt representerade.
Men varför ska unga som alltid fått vad de önskat sig rösta på socialdemokraterna.
Och varför ska den stora svenska medelklassen rösta på ett arbetareparti?
Väljarna har just förstått att det inte är någon ide att rösta på ett Miljöparti som sysslar med allt utom miljö.
Liberalerna är liberaler som alla andra, men just de ska ha min röst? Varför då?
Kristdemokraterna har försökt än det ena, än det andra…….med en ny kvinnlig partiledare som i sina sämsta stunder är otrevligt lik Jimmy Åkesson är det ännu bara ett liberalt parti i mängden. En ointressant dessutom.
Centern stånkar på med stöd av landets döende bondestam och glesbygdsbefolkning. Lite som KD men här utlovas ett liv efter Arla!
Moderaterna svängde vänster för många år sedan och är nu mer liberala än liberalerna, det i kombination med en kvinnlig boss och lättsmälta lösningar som strängare straff och stänga dåliga skolor, lätta populistiska krav som går hem, just det, hos medelklassen. Det ger lätta röster.
Så har vi Sverigedemokraterna, nej jag tyckte inte att herr Åkesson gjorde något fantastiskt framträdande i partiledaredebatten.
Han lät mest som ett självspelande piano som hängt upp sig på en enda melodi.
Att han framstod som något extra hos de som såg eländet berodde väl mest på att ni andra var så dåliga?
Den enda som egentligen väl faktiskt sa vad han tyckte och tänkte från hjärtat var kamrat Sjöstedt!
Vänsterpartiets partiledare verkar i alla fall själv tro på det han säger!
Vi har en politisk kris i landet, och den är självförvållad!
