KALL (JT) För drygt två år sedan hände något som invånarna i Kall sent kommer att glömma. Över en natt tredubblades befolkningen när Migrationsverket körde upp 200 asylsökande flyktingar till de två hotellen, Kallgården och Kall Auto Lodge. Efter ett år försvann dock flyktingarna från byn lika fort som de kom. Egon Wikström från Kallbygdens intresseförening minns de stora förändringar som den dramatiska befolkningsökningen medförde.
– Det är klart att det blir effekter om man släpper av så många på en gång i en så liten by som Kall. Konstigt vore det annars. I början blev det därför ganska irriterat och något av ett organiserat kaos, säger Egon.
Han berättar att alla i byn blev tagna på sängen. Ingen hade blivit informerad i förväg och en morgon i oktober fanns plötsligt 200 nyanlända på byn.
– Kritiken måste riktas mot Migrationsverket, som hanterar människor på det här sättet. Vi gjorde ändå vårt bästa för att lösa situationen och jag såg aldrig någon främlingsfientlighet utan attityden var välkomnande. Det första vi gjorde var därför att lära de nyanlända att stå i kö vilket var helt nytt för dem, men det hjälpte upp situationen, säger Egon.
Det startades insamlingar eftersom de flesta kom utan vinterkläder och riktiga skor och många bybor försökte på olika sätt hjälpa till att slussa in de nyanlända i samhället så de slapp att driva omkring på måfå. Det startades svenskundervisning, Åre kommuns integration, Svenska kyrkan och traktens föreningar involverade de nyanlända i de evenemang som arrangerades. Där fick de själva bidra med mat, musik och annat från sin egen kultur. Byborna såg många utvecklingsmöjligheter med fler människor i byn.
– Genom inflyttningen och alla barn hoppades vi på en möjlighet för vår nedläggningshotade skola att få vara kvar, säger Egon.
Anders Landström driver ICA-butiken i Kall. Han berättar att ankomsten av de nyanlända ökade omsättningen med cirka 15 procent. Men det varade bara ett år. Allt fick ett plötsligt slut. Migrationsverket tömde byn, flyktingarna försvann till andra förläggningar i landet och livet i Kall återgick sakta till det vanliga igen. Men omsättningen i ICA-butiken minskade bara med hälften, 5–6 procent, mot vad Anders befarade.
– Troligen beroende på att många norrmän under senare tid skaffat fritidsboende i området och handlar hos oss. Jag tror också att allt utvecklingsarbete som pågår i Kallbygden gynnar oss, säger Anders, som ser positivt på framtiden och därför satsat på ny fräsch inredning i butiken. Nya kylar och frysar är också på gång.
Cristel Landström är Anders mor och drev tidigare ICA-butiken.
– Även om året med asylförläggningarna inte gav några större avtryck på sikt så är jag säker på att det för många blev en viktig erfarenhet för livet, säger Christel.
– Ja, det var det det! Nu står byn med två tomma hotell, som är till salu för fantasibelopp och ägs av fastighetsbolag i Stockholm. Något vi i Kall inte har den ringaste nytta av, konstaterar Egon Wikström torrt.
TEXT OCH BILD
HÅKAN TORESSON
