Länets nordligaste restaurang har fullsatt

Alexander Nilson efter en arbetsdag på Fjällripan.

TV-kocken har Personalbrist… och diskmaskinen är trasig

STORA BLÅSJÖN (JT) Alexander Nilson, kocken på Fjällripan, är inte så farlig som ryktet säger. Men han talar högt och tydligt och han vet vad han vill. Han sliter för två för att hålla kvalitén och ryktet om sin matlagningskonst uppe, och det gör han med besked. Hans kött- och fiskrätter är vida omtalade, och det är fullt med gäster i restaurangen.
– Stjärnkock, jag vet faktiskt inte varifrån det kommer, skrattar Alexander.
– Det kan bero på att jag har varit med i TV. Jag tror att inte någon förstår vilket slit det är att vara kock. Man ska inte göra någonting halvdant. Det är många som kallar sig kockar, men det är dom inte bara för att dom lagt ut nåt på nätet och bakat en kaka. Det är svårt att hitta en utbildad kock. Jag har problem att hitta medhjälpare till köket, säger Alexander och berättar att han försökt intressera Arbetsförmedlingen för att han själv skulle kunna vara utbildare.

När sista gästerna gått återstår fixning i köket

– Jag vill ha en bra lekkamrat som tycker det är kul. Det kan vara många som vill bli kock, men målet är att bli ”TV-kock” och alla vill börja på toppen. Jag menar att det handlar om gesällgång, att lära sig hur det fungerar i ett kök. Det handlar om kommunikation mellan alla, dessutom kräver den en viss fysik, säger en nästan tröttkörd Alexander efter att han varit i farten med luncher och middagar som i det närmaste varit fullbokade.
– Jag försöker så gott jag kan. Det här är en livsstil också. Här på Fjällripen finns det potential! Jag har ett hopp, jag skulle vilja odla mera. Just nu har jag egen sallad. Om man ska komma nån vart måste man jobba för det. Naturen är inte främmande för mig, men när skulle jag ha tid att fiska själv? Undrar Alex lite retoriskt.
Meningen var att ta över Fjällripan, som var väl inarbetat av de tidigare ägarna, tillsammans med en kompanjon. Denne backade ur och så blev ”Alexander Stjärnkocken” ensam kvar.
Salladsodling vid Fjällripan, länets nordligaste restaurang.

– Jag undrade, vad ska jag göra själv? Och så kom den här coronagrejen. Ingen vet vad det här är. Nu sliter jag som ett djur, men jag har hjälp av min brorson Igor.
Alexander Nilson, ett rykte som talar om god mat men också om snedtrippar i tillvaron. Nu har han rett upp det hela, älskar sitt yrke och får också utdelning av sitt kunnande. Gästerna strömmar till, sommar som vinter. Han har ett CV som talar för sig själv med erfarenheter från Den Gyldene Freden och Gondolen i Stockholm men också från Aquavit i New York. På Fjällripan växlar menyerna, och varje dag skapar han en ny. Han har hittat sina löpsedlar och skapar rubriker med mat i fetstil. Egentillverkad glass kan avsluta måltiden.
Egen favoriträtt?
– Osso buco tycker jag om. Och allt ska smaka gott!
Hans skratt ekar när han ger en rubrik till Jämtlands Tidning: ”Personalbrist och diskmaskinen är trasig”, vilket möjligen säger något om både hopp och förtvivlan. Han kommer att fixa också turistsäsongen med Vildmarksvägen runt knuten.
TEXT OCH FOTO: INGER KRAFT ETZLER
[su_divider divider_color=”#ff890d” size=”10″ margin=”10″]
Denna och många fler artiklar kan du läsa i senaste e-tidningen! (Obs, kräver inlogg)

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print