Och problem som man inte ser lösningen på ger stress
Har på P4 Jämtland, här intervjuas en psykolog om hur man ska hantera julstressen.
Vilket jävla skitsnack!
Årets julkalender i SVT handlar om en utbränd tomte.
Vi har en våldsam ökning av psykisk ohälsa i vårt land.
I en tid när alla medier ägnar massor med tid åt att belysa psykisk ohälsa och olika bokstavskombinationer frågar jag mig om inte just det är ett av de stora problemen?
Har du inte en diagnos idag är det ju nåt fel på dig!
Kan det vara så att den mediala uppmärksamheten är en del av själva problemet?
Medierna lyfter fram det mesta som ett problem. Som just nu i skrivande stund P4 Jämtland och julen.
Om tröskeln för att lista något som ett problem knappt finns.
Och det mesta kan förvandlas till inte bara ett problem utan ett olösligt problem.
Då ökar naturligtvis stressen.
Vi har vill jag påstå en kulturellt medialt driven förväntanskultur där vi hela tiden matas med att vi ska ha roligt, allt ska vara enkelt och lätt.
När verkligheten avviker från den med trista arbetsuppgifter, åtta timmars arbetsdag, problem som måste lösas hela tiden då blir det stressigt.
Och när något är stressigt blir man utbränd.
Jag suckar tungt när jag hör om 18-åringar som blivit utbrända för att hen jobbat på sommarlovet, drivit en blogg och umgåtts med kompisarna.
Det är naturligtvis inte fel på hen, utan på hela samhället som kommit så långt att en ung människa i blomman av livet inte har förmågan att klara av att leva normalt.
I ett av världens bästa samhällen har vi också flest psykiska diagnoser?
Vad gör vi åt det?
Själv ser jag problem som något upplyftande som måste lösas och som ger nya ideér och infallsvinklar.
Att tackla verkligheten från den utgångspunkten tror jag alla skulle vinna på!
RALPH RENTZSCH