Och världen krisar ihop
Måste uppriktigt sagt säga att jag inte förstår hysterin kring Coronaviruset?
Vi är mitt i de normala influensatiderna.
Att ett virus kommer svepande från Asien över världen vid den här tiden är väl lika vanligt förekommande som att julen är den 24 december.
Jag kunde förstå hysterin om dödligheten låg på extremt höga nivåer men så är det inte heller.
Dödligheten ligger ungefär på samma som ¨normal¨ influensa!
Och riskgrupperna är samma, äldre och eller personer med andra sjukdomar i bakgrunden.
Det visar sig nu att många som har coronaviruset har ganska lindriga symptom.
Av de smittade i Sverige har ett antal nu fått bege sig hem och tillbringa tiden till sjukdomen klingat ut i hemkarantän.
Av medierapportering och aktivitet hos olika myndigheter kan man tro att det är Pesten som återkommit med en över 90 procentig dödlighet.
Att man stänger skolor, förbjuder publik på fotbollsmatcher och stänger gränser förstår jag om man nu ska stoppa smitta.
Men att som i Frankrike förbjuda folksamlingar över 5000 personer och som i drabbade delar av Italien bara låta barer och restauranger ha öppet mellan 10-18, vad fyller det för funktion?
Viruset drabbar oss nog mest ekonomiskt på lång sikt.
Inställda flyg, resor och olika arrangemang. Liksom stängda industrier och företag har redan fått en global effekt.
Världens börser har fått skrämselhicka och faller kraftigt, en ekonomiskt härdsmälta som antagligen får betydligt större genomslag för vår vardag än viruset.
På hemmaplan ser jag att Mittuniversitetet ställer in en internationell konferens om risk och krishantering på grund av Coronaviruset. Den kommer istället att genomföra i april nästa år.
Jag måste säga att jag inte är speciellt orolig.
Jag är betydligt mer oroad när jag ger mig ut i sportlovstrafiken på 321:an.
Ibland tror man att folk dragit skidboxen över huvudet när dom kör.
Och inte blev jag speciellt förvånad över att polisen vid en hastighetskontroll i Månsåsen i söndags kunde utfärda en bunt fortkörningsböter och ta hand om ett körkort.
Det som förvånade mig var att de överhuvudtaget kom till Månsåsen och att de när de var på plats inte spenderade mer än en halvtimme där!
RALPH RENTZSCH
[su_divider divider_color=”#ff890d” size=”10″ margin=”10″]
Denna ledare och många fler artiklar kan du läsa i senaste e-tidningen! (Obs, kräver inlogg)