Elin, 90 år, följer med när äldreboendet säljs
HÄRJEDALEN (JT) –Det är bara skit att de lägger ned här.
Elin Eriksson, 90, är en av de fyra åldringar som bor kvar sedan servicehuset Mobacka lagts ute till försäljning på Blocket.
För bara några månader sedan fanns det 14 personer i de ljusa och fräscha lokalerna. Nu ligger korridorerna öde och tomma. Elin har fortfarande en väninna kvar på gården men hon bor längst bort i en annan korridor och dit kan inte Elin Eriksson ta sig själv.
Hon har bott hela sitt liv i Lillhärdal. Gården i byn var farmor och farfars. Nu är den såld sedan en tid och på Mobacka har hon bott i drygt tre år. Hon vill inte flytta.
Kommunalrådet Anders Häggkvist (c) och vice kommunalrådet Lars Gunnar Nordlander (s) hänvisar till det prekära ekonomiska läget i Härjedalens kommun och menar att man nu verkställer ett beslut som fattades redan 2015.
–Jag förstår att de kvarboende känner oro och är besvikna. Men de behöver inte vara oroliga för de har besittningsrätt på sina lägenheter även om någon annan köper fastigheten, säger Lars Gunnar Nordlander, som också är ordförande i socialutskottet.
Han menar att man kanske väntade för länge på en bästa lösning när beslutet togs för fyra år sedan. Under tiden man väntade hann nya hyresgäster flytta in och därför står man nu inför en försäljning, där de mest vårdbehövande redan har slussats till annat boende i Sveg bland annat och därför är lokalerna tomma.
Billy Anklew, Landsbygdpartiet (LPO), var den ende som reserverade sig mot beslutet redan 2015. Men idag tror han inte det finns någon återvändo för kommunen annat än att sälja.
–Kommunen blöder pengar och har gjort så i många år. Nästan årligen har man gått med underskott och är nu uppe i omkring 200 miljoner genom årens lopp, säger han och menar att man borde har sparat tidigare. Men inte på åldringsvården.
–Det är helt fel att dra ned på omsorgen av äldre. Den tillsammans med vården och skolan är kärnverksamheterna i en kommun. När glesbygden kämpar med utflyttning riskerar situationen att bli ännu värre om man skär ned på äldreomsorgen. Vem skall då våga flytta hit och hoppas på att få en fin och värdig ålderdom, frågar sig Billy Anklew.
Byborna i Lillhärdal är också upprörda. I de tomma korridorerna på Mobacka arbetar Susanne Halvarsson med att skura golvet.
–Det är ju så fint här och helt galet att det inte skall vara kvar. Det är många som vill hit har jag hört, säger hon och rösten ekar i de öde lokalerna.
Elin Eriksson fyllde 90 år i söndags. Då var lägenheten full med folk och det var besök hela dagen. Men nu är det tyst där hon sitter och äter sin mat för första gången ensam i lägenheten. Matsalen där de alla 14 satt tillsammans och åt är nu stängd. Maten kommer nu hem till henne i en rostfri bunke och micras av personalen på Hemtjänst.
–Det är långsamt och tråkigt att inte ha lika många att umgås med. De borde dra ned på sina löner di där storgubbarna, istället för att spara på äldrevården, tycker hon.
På frågan om vart hon tror hon kommer att hamna om hon inte bor på Mobacka säger hon:
–I graven…men nää… det låter alldeles för trist, säger hon med en grimas. Hon hoppas förstås att allt ska lösa sig på något sätt även om avfolkningen i bygden oroar.
Det oroar också 27-årige Niklas Olsson i byns livsmedelsbutik även om det är för tidigt att tänka på för hans del.
–Nej, jag gillar inte alls att äldrevården i Lillhärdal försvinner. Jag tänker på hur det skall bli med mina föräldrar när de blir gamla, funderar han och tillägger att avfolkningen i byn är bekymmersam.
Det oroar även bybon Patrick Andreasson som förutom att han är enhetschef i kommunen även är stationsansvarig för Räddningstjänst i byn som hela tiden är beroende av nya tillskott.
–Jag är lojal med kommunens beslut. Men för byns del är det här inte bra. Det drar ju inte hit fler människor direkt. Jag hoppas på att det blir någon privat som vill bedriva åldringsvård här, säger han.
Det hoppas även Billy Anklew (LOP).
–Ja, det är förskräckligt att de som byggde det här landet inte skall få njuta av frukterna på ålderns höst. Det borde gå att driva Mobacka vidare. Lokalerna är fina, det finns ett bra kök. Många äldre runtomkring kan tänka sig att flytta dit och andra än de boende kan inta sina måltider där. Med de rätta ägarna skulle det säkert gå, tror Billy Anklew.
–Det finns många som hoppas på en positiv lösning, berättar Victor Johansson, som dragit igång en Facebooksida för att rädda Mobacka. Den har redan fått stor respons med flera hundra följare.
–Man kan väl tycka att det är sent påkommet. Men jag trodde aldrig det skulle bli verklighet. Jag tänkte när jag först hörde talas om beslutet att inte kan de väl sälja vårt ålderdomshem? Det var först när vi hörde talas om att det låg ute på Blocket som det klack till i mig, säger Victor Johansson och berättar att historien bakom Mobacka är känslomässigt laddad för honom.
Det var Lillhärdals kommun som byggde Mobacka med hjälp av privata donationer.
–Några av dem som bidrog med medel såg en möjlighet att få tillbringa sin ålderdom där. När man känner till den historien blir det ännu viktigare att kämpa för den. De ville ha en tryggad ålderdom. De ville kunna sitta och prata om gamla tider, de gamla fäbodarna och skogen, tillsammans. Och att de som bodde i byn kunde komma och hälsa på och få sig en pratstund. Jag blir helt förtvivlad om äldrevården i byn försvinner, säger han.
Han tycker det är bra med en Facebook grupp men har ingen aning om vart det leder. Ändå hoppas och tror han på att det blir någon lösning.
ERIKA MIKAELSSON