Och 30 år sedan muren föll i Berlin
Hanif Bali har besökt länet. Länets moderater tyckte det var en bra idé att bjuda in honom.
Det tycker inte jag. I mångt och mycket symboliserar Hanif Bali de värsta avarterna i dagens politik.
Med användandet av sociala medier gör han kontinuerliga populistiska utspel som polariserar och bygger murar.
Han verkar också ha en hög faktaresistens.
Han tvekar inte att sprida hörsägen och fake news för att underbygga sina teser och ståndpunkter.
Att länets moderater lyfter fram Hanif Bali genom att ta hit honom tyder mest på en desperation.
Hanif Bali är knappast lösningen på läckaget av väljare från M till SD.
Han är snarare en del av problemet.
Vi behöver politiker i vårt land som river murar mellan människor och som bygger samhället.
Inte sådana som bygger murar och ökar polariseringen.
Jag är född i Berlin, en stad som fortfarande då 13 år efter krigets slut till stora delar bestod av ruiner.
Några år senare byggdes Berlinmuren. En mur om jag passerade otaliga gånger på väg mellan Öst och Västberlin.
Då trodde jag och alla att muren skulle stå för evigt.
Men så blev det inte. Den 9 november 1989 öppnades gränsövergångarna och östberlinarna strömmade över gränsen.
Själv var jag i Berlin och tog en taxi från Zehlendorf i väst till Alexanderplatz i öst.
Sedan krackelerade det östyska samhällsbygget snabbt och inom mindre än ett år hade de två tyska staterna förenats.
Drygt ett år senare kollapsade också Sovjetunionen.
En ny tid öppnade sig med förhoppningar om öppna gränser och med nya demokratier.
Idag 30 år senare är det istället Europas Hanif:s som bestämmer den politiska agendan.
Inskränkta populister som bygger murar och egna varumärken, inte samhället.
Hur blev det så?
RALPH RENTZSCH
