Vetenskaplig borrning pågår utanför Järpen
JÄRPEN (JT) På en grusplätt vid vägen söder om Liten borras det för fullt. Det handlar om ett borrhål två och en halv kilometer rätt ned i marken. Borrningen är ett projekt inom ett stort internationellt program för vetenskaplig borrning som heter International Continental Scientific Drilling Program (ICDP).
När Jämtlands Tidning är på besök denna regniga och blåsiga eftermiddag, är en borrkärna precis på väg upp från 2055,25 meters djup. För första gången på ofantligt många år ser berget i den 47 millimeter breda kärnan dagens ljus.
Henning Lorenz är geolog vid Uppsala universitet och projektkoordinator. Han förtydligar en viktig sak:
– Vetenskaplig borrning har inget med kommersiella intressen att göra. Det är viktigt att förstå, inte minst för lokalbefolkningen som kanske undrar vad vi håller på med. Vi studerar fjällkedjebildning.
Det här aktuella borrningsprojektet inom ICDP heter COSC (Collisional Orogeny in the Scandinavian Caledonides). År 2014 började de att borra i Jämtland, då i Fröå. 2 496 meters djup kom de ned till då och de vetenskapliga undersökningarna blev framgångsrika. Nu är man tillbaka i Jämtland. Det handlar om att förstå vilka processer som är verksamma när en fjällkedja bildas. Man ska jämföra med Himalaya, vars bergskedja är betydligt yngre:
–Skandinaviska Kaledoniderna är den del av Kaledoniderna som hamnade på den Europeiska plattan efter Atlanten öppnades och som ligger i Skandinavien. Kaledoniderna var för cirka 400 miljoner år sedan av liknande storlek som Himalaya är idag, förklarar Henning och fortsätter:
–Processerna i en fjällkedjebildning kan bland annat ge oss förståelse för naturkatastrofer som exempelvis jordbävningar.
Med seismiska undersökningar har fjällkedjans struktur ned till flera kilometers djup undersökts. Skillnader i berg, det vill säga olika bergarter eller förkastningszoner, syns som så kallade reflektorer. Forskare med kännedom om fjällkedjans geologi tar fram en geologisk modell. Sedan använder de vetenskaplig borrning på utvalda platser för att testa och utveckla modellen.
Jan-Erik Rosberg, universitetslektor i teknisk geologi vid Lunds Tekniska Högskola, arbetar också i projektet. Han ansvarar för Riksriggen, den svenska forskningsborriggen.
– Vi fick pengar från Vetenskapsrådet 2009 (25,8 miljoner kronor), vilket möjliggjorde inköp av infrastrukturen och dess kringutrustning.
–Till den nuvarande borrningen har vi fått projektfinansiering från ICDP, Vetenskapsrådet, Tyskland (DFG) och Polen (NCN) på tillsammans cirka 15 miljoner kronor, lägger till Henning till.
Omkring tio personer arbetar på platsen, i tvåskift i 12-timmars pass. Kärnborrarna är inhyrda, professionella sådana. Hela gänget bor på Sällsjögården.
–Första borrkärnan togs upp 20 april och vi håller på till slutet av augusti, säger Henning.
Kärnorna hamnar inne i ”vetenskapsboden” på området, där de bland annat registreras i en databas:
–Alla borrkärnor kommer att fraktas till Berlin. Den största delen av kärnan blir kvar där på arkivet och kan användas i senare studier. Prover på vanligtvis några centimeter till några decimeter ska skickas över hela världen till forskare, förklarar Henning.
Det är många svenska lärosäten som är med i projektet och även flera länder. Sammanlagt handlar det om cirka 100 personer och 17 olika länder. Tyvärr har pandemin gjort att de internationella forskarna bara kan delta digitalt denna gång. Temperaturer i bergmassan runt borrhålen, grundvattenflödet i bergmassan och annat är sådant som också studeras. Bland annat deltar mikrobiologer och en av deras uppgifter är att samla DNA på bakterier.
Jan-Erik avslutar:
–Vi antar ju vissa saker men mycket har förvånat oss. Hade vi vetat allt i förväg hade vi ju inte behövt borra!
LOTTE MJÖBERG
[su_divider divider_color=”#ff890d” size=”10″ margin=”10″]
Denna och många fler artiklar kan du läsa i senaste e-tidningen! (Obs, kräver inlogg)