Och en dag ser vi tillbaka på eländet
Winston Churchill hade ett berömt uttalande när det såg som mörkast ut.
Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är kanske, slutet på början!
Visst är det tufft men det finns de som har tuffare.
För bra precis fem år sedan startade jag Jämtlands Tidning.
I en krisande mediebransch med vikande intäkter och försvinnande prenumeranter blev jag idiotförklarad av alla som kunde branschen.
Nu är jag inte speciellt imponerad över de som säger sig kunna något inom medievärlden.
Det är samma pajasar som fått en lysande affärsidé att kollapsa på några få år.
Man öste ned pengar i digitala satsningar utan att få tillbaka ens en krona på satsade tio.
Man misskötte sina lönsamma papperstidningar, urholkade innehållet, drog ned på det mesta, slog ihop och ersatte lokalt material med ointressant allmänt byråmaterial.
För att kompensera minskade intäkter höjde man dessutom priset.
Trots att man satt på en säker prenumererad kundbas pratade man ned de egna produkterna och sänkte printannonseringen.
Samtidigt som man misslyckades med att få både digitala annonsörer och prenumeranter.
Det var här jag såg att vad länet behövde var en riktig lokaltidning.
Och därför dammade jag av det klassiska namnet Jämtlands Tidning som kom ut med första numret 8 maj 2015.
Det har varit fem roliga år med upp och nedgångar. Idag har vi ökat varje år sedan starten och har nu 3600 prenumeranter.
Vår personal har sakta men säkert ökat och vi har nu sju anställda journalister som gör ett ypperligt jobb med att förse våra prenumeranter med LOKALA nyheter.
I JT är nämligen alla nyheter och reportage lokala och skrivs för att berätta något, inte för att fylla utrymme.
Därför är jag också stolt över att kunna säga att JT idag är länets enda lokaltidning!
Jag noterar att våra konkurrenter permitterar och låter personalen gå ned i arbetad tid.
Pengarna tryter.
Det i samma koncern, Bonnier News som för mindre än en månad sedan tänkte dela ut höga bonus till 16 chefer. Trots att verksamheten knappast då heller gick speciellt bra.
Jag tror inte på storskaliga tidningsföretag. Det som händer nu i inom medierna i vårt land visar varför.
Ägare långt borta med många tidningar fokuserar på andra saker än journalistik.
Speciellt ointresserade är man av lokaljournalistik. Den är nämligen extra dyr att bedriva.
I veckan kom ett krispaket även till landets tidningar. Men det beskrevs av de stora elefanterna Bonnier och Schibsted som helt otillräckligt.
Jag ska titta i min kristallkula och säga exakt vad jag ser i en nära framtid.
Jag ser hur de stora aktörerna plockar ut hela årets presstöd och de andra stöden i en klump.
Hur pengarna hystas in i den allmänna koncernmisären. Hur antalet anställda på andratidningar som LT minskas ytterligare. Hur dessa tidningar fylls ännu mer med allmänmaterial från nyhetsbyråer. Och hur man om ca ett år lägger ned andratidningarna, hänvisande till coronakrisens följder samtidigt som man försöker styra över deras prenumeranter till sina kvarvarande tidningar.
Och oroa er inte, jag är säker på att pengarna ändå räcker till både aktieutdelningar och bonus till chefer.
Så illa tror jag att det blir. Och det grundar jag på en analys på hur de stora mediekoncernernas ägare agerat tidigare.
Själv kan jag konstatera att dessa fem år varit roliga men en ständig kamp. Vi har byggt en liten slimmad organisation och vi kommer inte att göra några avslag på vår lokala journalistik nu när det behövs som bäst!
Istället ökar vi vår bevakning och kommer att satsa ännu mer.
Vårt jobb är nämligen i första hand inte att spara pengar åt stora ägare i Stockholm utan att i första hand se till att våra prenumeranter får länets bästa lokaljournalistik!
Även i kristider!
Sitt hemma och läs JT och nys i armvecket!
Vi önskar er alla en riktigt Glad påsk!
RALPH RENTZSCH
[su_divider divider_color=”#ff890d” size=”10″ margin=”10″]
Denna ledare och många fler artiklar kan du läsa i senaste e-tidningen! (Obs, kräver inlogg)