STAVRE(JT) Stora potthål, lera och stora stenar – så är skicket på grusvägen mellan Änge och Stavre. Anna Olofsson Frestadius har tröttnat. Nu bjuder hon in landsbygdsministern och infrastrukturministern till ett vägmöte.
För tre år sedan flyttade Anna Olofsson Frestadius in i huset i Västerstavre, 1,5 kilometer in på grusvägen mellan Änge och Stavre. Den statliga vägen är inte alls i ett bra skick. Den hyvlas nu och då men grusas aldrig. Föräldralediga Anna brukar oftast få packa in barnvagn och hund i bilen och köra en bit eftersom hon inte tycker att det går promenera på vägen från huset.
– Det är stora stenar som ligger på vägen och det är så lerigt, säger hon.
Bilarna slits och går sönder och är ständigt smutsiga. Det var när Anna fick punktering en sen natt och stod ute i mörkret som tankarna började komma. Hon kände hur orimlig situationen var.
– Vi vill ha samma infrastruktur som andra i det här landet. Jag är miljömedveten och tar gärna bussen till Östersund men på vintern när det är kolsvart går jag inte på den här skitvägen utan belysning, då tar jag bilen i stället.
Därför skrev Anna ett Facebook-inlägg om vägen och svårigheterna som hon ser det, med hopp om att få hjälp.
Anna började ringa runt, först till Krokoms kommun som gav beskedet att hon skulle vända sig till Trafikverket då det är en statlig väg. Där fick hon svaret att det behöver vara i snitt 250 fordon per dygn innan de utför beläggningar, vägen mellan Änge och Stavre har 80. Trafikverket rådde Anna till att försöka påverka hennes egna, lokala politiker istället. Hon fick veta att de lokala politikerna kan prioritera vägar i Länstransportplanen som löper på tolv år och där Region Jämtland Härjedalen sitter på pengarna för åtgärderna. Anna ringde då tillbaka till Krokoms kommun där hon fick svaret att kommunen inte prioriterat vägen mellan Änge och Stavre denna gång. Men den fanns kvar i bruttolistan som skickats till Regionen och Trafikverket. Där är det Regionens uppgift att fördela pengarna utefter kommunernas önskelista. Dessutom ska en viss del av pengarna gå till gång- och cykelvägar enligt direktiv från regeringen, vilket gör att mindre pengar kan gå till vägarna. Ungefär där tappade Anna orken.
– Ska jag ringa kungen, statsministern eller landsbygdsministern? Jag tappar tilltron för systemet, mina barn ska ha en bra väg att gå på, ska jag kontakta en minister för det? säger hon.
Det är just det hon nu tänker göra. Nu bjuder hon in landsbygdsministern och infrastrukturministern till ett vägmöte. Något hon egentligen inte tycker hon borde behöva göra.
– Vi har en lokal, regional och nationell nivå, jag tycker inte att jag borde behöva ringa en minister. Dessutom är det valår och det här är öppet mål för politikerna, alla jämtar har en koppling till dåliga vägar, säger hon och fortsätter:
– Nu är jag arg. Vi har en acceptansnivå nivå här i Jämtland som är för hög, det ska inte behöva vara så här. Jag tänker inte vara tacksam för att de skrapar, grusar och dikar vägen. Jag vill ha en säker väg som är asfalterad, jag tycker vi ska ha likvärdig service i hela landet, säger hon.
SUSANNE KVARNLÖF
Jämtlands Tidning återkommer kring vägupproret.
