ÅS (JT) Det har nu gått ett halvår sedan moderate politikern Joachim Ekroth drabbades av en hjärntumör, en hjärnblödning och en stroke. Han kämpar på, jobbar fast han inte måste och valet i höst får han tyvärr se från långsidan av planen.
Han vill att allt ska växa runt omkring honom, barnen, politiken och Torsta. Nu lanserar han idén om en kvinnlig VD till Östersundshem så branschen kan växa. Det enda som inte får fortsätta växa är tumören på hans hypofys.
”Hur många grenar ingår i modern femkamp?”, det är Joachim Ekroths favoritfråga på sällskapsspelet Trivial Pursiut. Den frågan har han köpt på loppis. För han gör nämligen så, jagar runt på loppisar efter gamla TP-spel för att få tag på alla frågor som någonsin producerats. Så sitter han och flickvännen på den inglasade balkongen längst ner på Storgatan och njuter av pulsen utanför med sirener, tåg, folk och skrikande däck med signalhorn som ljuder. Han förlorar alltid i spelet, för flickvännen är vassare och den enda som slagit honom hittills. Men han är lycklig, det är där han trivs som bäst. Då kommer känslan av Stockholm tillbaka och han är hemma. Räcker inte det så tar han sin elbil och kör runt till tre olika matbutiker för att få trängas med folk, han trivs där. Men Östersund som hela tiden känts för litet blev ändå till slut hemma för honom.
Joachim är född och uppvuxen i Stockholm och han bytte skola varje år i grundskolan. När hans pappa köpte Torvtaket i Åre hade han spenderat mycket tid på skidorna i Alperna och lovade hans pappa att komma och hjälpa honom. Joachim blev kvar i Åre i 14 år. Men när han och flickvännen bestämde sig för att bli vuxna efter de fått sonen Dante, flyttade de till Östersund för att studera. Dottern Vega föddes och hela familjen skulle flytta till Stockholm när studierna var avslutade. Istället blev det ett varannan vecka liv med barnen, som student var det inte fett och han hade inte råd med bil och knappt mat heller.
– Jag var nog den första i stan som hade cykelkärra, på fredagar tog jag med ungarna och så åkte vi runt till alla ICA-butiker och ungarna fick äta på alla provsmakningsdiskar som fanns, käka nu, det här är vad ni får sa jag, säger Joachim och minns ändå hur härlig tiden var.
Det var inte heller lätt att vara nyexaminerad systemutvecklare mitt under IT-krisen. Han fortsatte att plugga för att hanka sig fram.
– Men då hittar man på en massa trix, jag lånade pengar av släktingar och åkte och köpte mat med utgånget datum. Jag är superbra att anpassa mig efter högt och lågt, just nu är jag högkonjunktur men jag är inte så bra att lägga på hög, säger han.
Om man googlar på Joachim Ekroths namn kommer artiklar upp om hans inställning till Daniel Kindbergs lämplighet som vd för Östersundshem först upp.
– Jag flaggade för Kindberg redan år 2014, nu borde alla som kritiserade mig då be om ursäkt. Fotbollssupportrar säger att han gjort så mycket, och det har han gjort. Men allt han gjort har kanske inte varit till Östersundshems bästa. När man hanterar det som i grunden är skattepengar, har man ett speciellt ansvar. Jag har ifrågasatt många av besluten som tagits. Mycket har varit kontroversiellt i mina ögon, men vi i styrelsen måste ju någonstans lita på att det våra tjänstemän säger, stämmer. Nu verkar det inte som att det riktigt var på det viset, alla gånger. Men det får väl de pågående utredningarna visa. Det var faktiskt en lättnad när han sade upp sig. Jag tror att Östersundshem kommer att utvecklas på ett alldeles utmärkt sätt även utan Kindberg som VD.
Joachim som är vice ordförande i Östersundshem avslöjar att de hittat mycket internt redan.
– Vi har satt igång en revision och det är många saker som ser märkliga ut. Jag ser fram mot den fortsatta utredningen, säger han.
Politiskt intresse har han haft sedan ungdomens dagar men det var när han studerade statskunskap som han ville engagera sig mer. Han och Saila Quicklund gick samma kandidatutbildning 2005 för moderaterna och året efter var han med i sin första valkampanj. I dag är han vice ordförande i miljö- och samhällsnämnden och sitter med i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Dessutom är han kommunikationschef på Torsta.
– Jag har världens bästa arbetsplats och världens bästa chef, alla kvinnor jag haft som chefer är världens bästa chefer. Jag har bara haft bra kvinnliga chefer och jag sitter med i rekryteringsgruppen så jag tänker lansera idén om att vi ska en kvinnlig VD till Östersundshem. Jag tror att det är vad den branschen skulle behöva.
Men mycket av de politiska uppdragen ligger just nu i träda. Han jobbar 25 procent på Torsta för han klarar inte av att vara sjukskriven på heltid. När de andra går på lunch lägger han sig och sover ett tag eller så går han och kramar en ko i ladugården på Torsta. Det hjälper mot hjärntröttheten som han lider av. Hjärntumören upptäcktes redan 2013, han opererades och sedan dess har han regelbundet gått på magnetröntgen. I oktober förra året ringde läkaren och meddelade att det var dags igen. Tumören var stor som en valnöt. I början av december opererades han i Umeå och när han vaknade upp och hjärnkirurgerna stod runt hans säng för att berätta hur operationen gått, fick Joachim en massiv hjärnblödning.
– Det gjorde fruktansvärt ont. Men man kan knappast ha bättre förutsättningar än vad jag hade, uppkopplad till alla maskiner och tre hjärnkirurger runt sängen.
Han som inte oroar sig för sådant som han inte kan påverka blev ändå orolig när han några dagar efter senaste operationen fick en stroke. När de lastade in honom i ambulanshelikoptern var han helt förlamad på vänster sida.
– Jag tänkte att det här inte var bra, jag är en sådan aktiv person som gillar att åka skidor och cykel, jag kommer inte passa att sitta i en rullstol, säger han.
Men när han vaknade upp efter operationen kunde han röra hela kroppen. Numera går han på rehab på remonthagen och av artighet går han även på basal kroppskännedom.
– Det är någon slags flum-gympa, det funkar inte ett skit men jag går dit varje fredag för att de säger att jag ska gå dit, säger han och skrattar.
Samtidigt kämpar han med frustrationen kring kontrollförlusten han upplever med hjärntröttheten.
– Jag vill vara frisk, man vill göra bra saker. Jag kommer bli frisk det är bara tid som behövs. Jag hoppas att tumören växer långsamt.
Joachim har alltid blivit kallad Jocke men han börjar mer och mer glida över till Joachim. Kanske är det ett ålderstecken gissar han och skrattar när han berättar om att han just nu insett att han aldrig kommer kunna vara med i OS.
– Om jag inte satsar på skytte vill säga, säger han.
TEXT & BILD
SUSANNE KVARNLÖF
Prenumerera du också!
[vfb id=1]
