Hur var det förr? Tänker jag ofta när jag är ute i publika sammanhang.
Gick och cyklade verkligen människor till jobbet utan att lyssna på musik i mobilen?
Åkte man buss utan att surfa på nätet? Vad gjorde man då? Sov man, tittade på landskapet som passerades och kanske pratade man med medpassagerare?
Och satt man och pratade med varandra på restaurang istället för att som nu fyra personer sitter kring bordet försjunkna i sina mobiler?
Överallt var det än är, är människor mer eller mindre omedvetna om varandra, om trafik, om allt som händer omkring dem.
Världen utspelas i deras mobil.
Välkomna till zombievärlden, mobilzombiernas förlovade land.
En trist utveckling som säkert också är grunden till att unga är allt mer stressade och den ökande psykiska ohälsan.
Frågan är när vi når gränsen där myndigheterna inser att det måste till samhällsbegränsningar av det elektroniska knarket?
Alla kan väl notera att de som tagit fram tjänster som Facebook, Instagram och andra sociala medier satt sina barn i skolor som inte använder elektroniska medier och att de dessutom starkt begränsar sina barns användning av plattor, datorer och mobiler.
