Bekämpa mobilmissbruket, för visst kan vi tala om det som ett missbruk.
Har ni sett dom? Mobilzombierna på cykel, gående, skjutande en barnvagn framför sig?
Och inte är det gåendet, cyklandet eller barnet som är det viktigaste utan mobilen med hörlurarna djupt inkörda i öronen.
Liksom alla som åker buss eller tåg. Det var länge sedan någon tittade ut genom fönstret för att följa landskapets förändring under färden. Eller passade på att vara lite social och prata med medpassageraren.
Nu burar alla in sig i de sk sociala medierna.
På det mest förskräckliga vis.
För något år sedan satt jag på restaurang bredvid ett gäng på fem tjejer i 20-årsåldern. Under hela måltiden talade de knappt med varandra, alla satt med sina mobiler och knappade.
Det mobila samhället har lett till ett snabbt socialt haveri på alla sätt. Händer något hjälper man då till? Nej, man ställer sig och filmar.
Tänk tiden när man fick fel på bilen och första bästa man vinkade in stannade och undrade om de kunde hjälpa till!
Idag är det bäst du har både mobil, bra batteri och en bra försäkrning för att du ska få någon hjälp vid vägkanten.
Nej, jag tycker inte att det mobila samhället är bra. Det är snarare rent farligt. Att allt fler springer in i väggen är klart relaterat till att ständigt vara uppkopplad och tillgänglig. Liksom ökningen av psykiska besvär hos inte minst unga.
Nu lär ju ingen vilja lägga något band på mobilanvändandet. Här har vi plötsligt grunden för en mulimiljardindustri över hela världen.
Den kan vi ju inte sätta käppar i hjulet för.
Och politiker och myndigheter är väl närmast euforiska av lycka över att varje medborgare, kan följas i realtid och avlyssnas…….
Själv använder jag mobilen så lite som möjligt.
Livet är ingen App…….
Ralph Rentzsch
